Sitter och läser några olika bloggar som handlar om unga kvinnor som har diagnosen cancer. Några av dem är döda. De anhöriga har fortsatt att skriva i bloggen. Jag hittade dem på
vimmel mammans blogg. Tårarna rinner nedför kinderna. Livet är så himla orättvist... Jag klagar och oroar mig över min mage, mina värkande knä(som beror på övervikt, jag vet) och att det hugger lite i bröstet på vänster sida. Dessa saker är ju skit saker om man jämför med vad andra människor går igenom... Kan inte sluta gråta över människors öden...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar